MELLAN RADERNA - EN TYPOLOGI I FÖRÄNDRING

Projektet tar utgångspunkt i radhuset som hustyp och har som avsikt att undersöka hur vi bor tillsammans [ konkret og mentalt ].

I radhus är naboskapet nära. Samtidigt manifesterar bostaden en inre domän som är individuell och som man själv är herre över. Tvetydigheten mellan dessa två krafter, naboskapet och det helt privata, är projektets premiss. 

Således är projektets intention att utforska en alternativ möjlighet mellan den enkla individen og en större masse. Ett naboskap där relationerna mellan husen undersöks.

BAKGRUND

Utöver att radhus är en effektiv och ekonomiskt fördelaktig bostadsform som svarar till många marknads och stadsutvecklings behov, är hustypen starkt bunden till en byggnads - och bostadskultur. Projektet erkänner således radhuset som en arkitektonisk grundtyp i en samtida kontext men inskriver i kombination till hustypen en kritik.

Den att; repetitionen av den samma kasse/ cell är för simpel, den producera för entydiga möjligheter både innanför och utanför den egna bostaden. Kassarna tenderar att förenkla och begränsa de liv som fyller dem genom fasta ramar som upprepas utan vidare variation eller öppenhet för tolkning. Arkitekturen används här som ett verktyg till at bygga komfortabla, regelrätta och självständiga enheter där det privata och individuella i bostaden promoveras.

IMAGINÄR KONTEXT

Kontexten är imaginär, den förhåller sig i första hand till typologien och till den standard som uppträder i samband med typologien [ kassarna ]. Den imaginära kontext används utifrån överbevisningen om att det vill ge möjligheten att se på uppgiften och utfallet mer övergripande og konceptuellt. Därför har det för projektet varit viktigt att betrakta varje enkelt radhus i direkt förbindelse till de bredvid liggende husen, det vill säga kontexten av det ena huset är de andra husen.

Kontexten är imaginär, men kan samtidigt tänkas uppträda på flera platser. I detta tillfälle har 6 enheter arbetats fram. 

IDÉ

Projektet vill försöka att fånga parallella individuella arkitekturer i interaktion med varandra. Arkitekturen står som regel alltid i relation till andra hus, och definieras således som objekt i relation till sin omgivning. 

Socialpsykologins syn på identitetsskapande har inledningsvis etablerat en idé värld för projektet. Idén om att en personlighet, karaktär och identitet byggs upp och definieras av relationen till andra. Du definieras av din nästa.

Projektet ämnar att utveckla och utmana enheternas positioner i förhållande till varandra som par. Varje par definieras av var sin figur, där figurerna öppnar upp för en första ömsesidig relation mellan paren. Projektet ämnar att etablera en sekvens innanför paret och på tvärs av tre par - likt en dans igenom längan.

Detta ger: 

- 6 enheter som blir till 3 parhus. 

- En yttre ram som talar till en standard, en inre figur istället för en brandgavel och ytterligare relationer på tvärs av ramen.

Tre parallella strukturer gör huset till en matris där vanliga element och situationer omdefinieras till ett möjlighetsfält av förbindelser och relationer. Den sociala aspekten tillämpas som ett pendlande tillstånd, en position mellan den privata bostaden och ett kollektiv. 

TYPERNA

Vidare har 3 Typer tagits fram. Varje enkel typ utgör en inre figur som separerar och binder samman två enheter, således definierar figurerna husens relationer till varandra i par. Figurerna är med till att etablera interna relationer mellan nabohusen. De interna relationerna är det första ledet i en serie relationer som i motsättning till en brandgavel [ en vägg ] mellan en själv och ens nabo, sätter igång en sekvens av begivenheter och ovana situationer igenom husen. 

Figurerna är symmetriska, ett speglat förhållande av arkitektoniska variabler som med sin utformning, går emot rådande konventioner och normer [ väggen/ kassen ]. Samtidigt uppfyller figurerna både funktionella och programmatiska krav till bostadstypen, men gör det enligt en egen intern logik. 

Figurerna innehåller stora delar av radhusets inre funktionella program; kök, badrum och trappa i kombination med minst en utväxling mellan nabor; dubbeldörr mellan två kök för möjligheten till att laga mat tillsammans eller som en genväg för att låna ingredienser av varandra, delad terass och baktrappa till trädgården, interna fönster mellan enheterna eller som ett inre rum med ett särkilt klima [ drivhus ]. 

DET PÅKLISTRADE 

Utöver de tre typer som informerar det inre har ytterligare en typ av relation adderats, denna går på tvärs av paren - det påklistrade. Det påklistrade; har en lättare fysik och bär på karaktären av en informell relation. Där huset vänder sig utåt och funktionerna klistras på. 

Det påklistrade är trappor, skur, lusthus, gästrum, pejs och utgör gemensamma/delade utrymmen. 

HUSET

Fasaden följer en egen logik, så att radhuslängan utifrån sett ska upplevas som ett hus. 

Fönster och dörr öppningar har därför varierande dimensioner och upprepas högst tre gånger. Således suddas den tydliga takten som oftast är med till att förklara var skiljelinjen mellan enheterna är ut.

STORLEKAR PÅ ENHETER 

Enheterna varierar i storlek, det är i sig ett grepp för att frångå en entydig läsning av vilka som kan tänkas bo här. Genom att variera storlekar, planlösningar och de begivenheter som kan tänkas uppstå har projektet öppnat upp för en bredare tolkning av vilka de boende är.