Efter Branden - utveckling av ett nytt skogslandskap i Västmanland
Sidste sommer udbrød hvad der kom at blive den største skovbrand i Sveriges moderne historie. Mit projekt er et forslag til en udformning af et naturreservat i brandområdet, med fokus på skovrejsning og rekreation både i et tidligt stadium når skoven er ung, men også med henblik på fremtiden.
Gennem vores forskellige måder at etablere og pleje skov på, skaber vi ikke alene forskellige betingelser for økonomisk afkast eller biologiske værdier, men også en variation af forskellige oplevelser og udtryk i skoven. I mit projekt har jeg spurgt mig selv; hvordan kan vi håndtere en skov under udvikling som en ressource? Hvordan kan vi supplere, udnytte og styre skovens naturlige kapacitet til genvækst?
Registrering
Området som brann har en stark landskapsidentitet, framförallt som bränna, men också genom sin terräng, geologi, hydrologi och geografiska läge. Det präglas starkt av den stora mängd myrmarker samt hällmarker som finns i området, och som skapar en naturlig struktur och mosaik. Samtidigt som områdets något avlägsna läge uppe på en urbergsplatå ger det en särskilld grundton. Detta har jag valt att lägga mig in i och utnyttja i projektet.
Analys, strategi och helhetsplan
En viktig del i projektet har varit att identifiera en strategi för områdets utveckling i den stora skalan, att utarbeta en helhetsplan och strategi för områdets skogsetablering och en besöksinfrastruktur. Med bakgrund i min analys har jag valt att dela upp områdets skogsarealer i tre huvudgrupper; områden med skogsbruk; områden som etableras och sköts framförallt som rekreativ skog; och områden som lämnas till helt fri succession. Besöksinfrastrukturen är utformad för att gå på tvärs av dessa delområden, för att erbjuda och visa upp en bred variation av skogens typer och olika upplevelser.
Områden med skogsbruk
För de enskilda ägarna innebar branden en ekonomisk men framförallt en känslomässig förlust. Arbete som investerats i generationer försvann inom loppet av några timmar när den skog man känt så väl gick upp i rök.
I mitt scenario för brandområdets utveckling behåller de enskilda ägarna i stort sin mark, och återupptar ett konventionellt skogsbruk i området. Det rationella skogsbruket har sitt uttryck, med täta ungskogar eller raka planteringar, högresta gamla skogar och kalhyggen. På så sätt får det traditionella skogsbruket lov att bli en del av områdets samlade uttryck.
Områden med rekreationsskog
Skogsbolagens marker har avverkats efter branden, och står likt ett kalhygge tomma. I dessa områden etableras ny skog efter principen om naturnär skogsdrift. En skogsbruksform som tar större hänsyn till rekreativa och biologiska värden är det klassiskt rationella driften.
För att skapa variation och påskynda den annars långsamma utvecklingen, samt för att minska erosionsrisken planteras och sås det ny skog i klungor i dessa områden. De etablerade klungorna fungerar även som fröspridare och påskyndar på så sätt invandringen av vissa arter. Den etablerade skogen kan efterhand som den når avverkningsmogen ålder användas för virkesuttag, medan självsådda individer bidrar till den framtida arts- och ålderssammansättningen i skogen.
Områden med orörd skog
De delar med med låg produktivitet, men med ett stort värde för den biologiska mångfalden lämnas för fri utveckling utan mänsklig inblandning. Skogen här kommer att utveckla sig efter naturens premisser och områdets hydrologi och geologi, konkurrensförhållande, betestryck etc kommer att avspegla sig på vegetationsmönstret. Här kommer man att kunna iaktta skogens naturliga återhämtning, och forska på hur branden påverkat denna.
Besöksinfrastruktur
Områdets infrastruktur byggs upp omkring ett lågmält vandringsledsystem, där både kortare dagsrutter samt flera dagarsturer är möjliga. Tanken är att ta vara på områdets identitet som något som ligger bortom civilisationen, och samtidigt tillgängliggöra det och faktiskt bjuda in besökare att uppleva det speciella landskapet utifrån sina egna premisser. I den naturnära delen av skogen finns möjlighet att öka etableringen av frilluftserbjudande, ex. till mountainbikeleder och skidspår och skoterleder om vintern, medan den orörda skogen samt skogsbrukets områden har en lägre grad av etablering.
Entreer
De fyra huvudingångarna är placerade på fyra för områdets karakteristika platser, vid St Hoberget (områdets högsta punkt), vid mynningen av Virsboravinen, på kanten av den gamla skogen Färmansbo samt vid Järsjön och omgivande hällmarker. Placeringen ligger strategiskt både i förhållande till existerande infrastruktur, bebyggelse och kollektivtrafik, men också i förhållande till brandområdets inre där de leder en in i delområden med olika karakteristik.
Vandringsleder
Stigsystemet är utformat som ett nätverk med möjlighet att välja längre och kortare rutter utifrån eget önskemål. Stigsystemet bygger på en längre 3-4 dagarsled där alla områdets större attraktioner, och en bred variation av skogstyper täcks in. Ifrån varje huvudentré går sedan dagsturer som är anpassade för att vara inbördes varierade, och var och en visa fram områdets olika karakteristiker och olika attraktioner. Ifrån St Hoberget koncentreras lederna omkring den stora topografin, ifrån Virsbo omkring ravinerna och deras speciella landskap, vid Färmansbo den södra delan av områdets flackare landskap och rika myrmarker, och i öster vid Svartådalen omkring områdets hällmarker.
Skogskatalog
En viktig del i projektet har varit att utveckla ett antal skogstyper som kan illustrera, representera och iscensätta utvecklingen i området. Genom våra olika sätt att etablera och sköta skogen skapar vi inte bara olika förutsättningar för ekonomisk avkastning eller biologiska värden, utan också en variation av upplevelser och uttryck i skogen. En tät tallsådd vs. den öppna myrskogen. En strikt plantage i ett hav av självföryngring. Grundtanken i projektet har varit att undersöka hur dessa skogsupplevelser kan utformas för att skapa en variation, både när skogen är ung och under utveckling, men också med blicken mot framtiden.
